Sista.
Sista vakten, sista 10-fikat, sista städningen, sista gången man går upp
mitt i natten, sista gången vi sätter segel, sista gången vi äter i lilla
mässen. För alltid. Konstigt nog har det inte sjunkt in att vi faktiskt
släpper ankar utanför Göteborg i morgon efter lunch. Efter nästan 3
månader ombord känns det som en omöjlighet att livet hemma fortfarande går
runt, bara för att vi lever i våran lilla bubbla här. För min del känns
det inte så hemskt att lämna Gunilla för sista gången, jag känner att jag
är färdig här nu.
De senaste dagarna har vi haft strålande sol, i lä är det jätteskönt, men
det blåser kallt. Nu seglar vi utmed Danmarks kust, och om våran
termometer stämmer så är det 24 grader i vattnet. Tiden tycks stå still,
det känns som om det var evigheter sedan vi gick av vakten, fast det bara
var knappt 2 timmar sedan, jag ska allderles strax gå och lägga mig, sen
har vi våran sista nattvakt och när jag vaknar i morgon efter den så är vi
i göteborg. Anna, Zarah och Henke skulle försöka komma ut med båten också
och prata lite, så nu längtar jag bara ännu mer.
Nu orkar jag inte skriva mera, mina ögon går i kors efter en lång dag med
slutstädning. Godnatt Danmark, nästa gång är det Sveriges tur att hälsa
oss välkomna!
tisdag 18 juni 2013
måndag 10 juni 2013
Hej igen!
Precis osm jag skrev i morse så vandrade vi ut i staden efter lunch. Vi
ligger precis utanför gamla stadens ringmur, så idag fick det bli en sväng
i denna delen av staden och precis som jag skrev är det tusen intryck att
ta in, man ska skanna av allt, för det mesta skannar man av mataffären och
var det finns wifi. VI vandrade runt bland alla crêperior,
souvenirbutiker, klädaffärer och restauranger i fler timmar, vi gick i
cirklar men hittade hela tiden nya affärer. När det blev dags att äta gick
vi ner till en gata som var full med bara restauranger, konstigt nog var
allting stängt, men efter 40 minuter hittade vi en liten restaurang med
pizza som vi slog till på, personalen var otrevliga men pizzan var god och
de kunde prata engelska. Fastän de flesta här förstår engelska så ska de
likt förbannat svara på franska, vilket resulterar i att man står och
vevar med armarna, inte är det bättre att jag oftast går med öbokillarna
som mer än gärna skippar engelskan, så har det vart största delen av
resan. De säger vad de vill till mig och sen vidarebefodrar jag det.
Jag, Adam och Isak gav upp vid sex tiden och bagav oss tillbaka till
båten. På vägen tillbaka fick vi se vad tidvattnet ställer till med. Här
i Saint Malô är tidvattenskillnaden 11.5 meter och på eftermiddagen
ligger alltså båtarna i dyn, verkligen alla båtar, till och med
turfärjorna ligger på sidan och väntar in högvattnet, förutom vi då som
ligger i en sluss.
Solen tittade fram nu på kvällen också, och efter 10 dagar av 4 lager
underställ och seglarställ kändes det overkligt att sitta i linne på
akterdäck. När vi satt där kom ett franskt par fram och började prata,
när jag berättade om våran förra segling utbrister helt plötsligt gubben
att han hade träffat mig tidigare, (när jag presenterade mig med namn
och sådär). Jag såg nog väldigt dum ut i det ögonblicket. Sen när han sa
att han hade vart i Korsika samtidigt som oss förstod jag att det var
paret som hade legat i en segelbåt framför oss när vi skulle gå ut ur
hamn. Jag hade tydligen också visat runt dem på Gunilla då också.
Världen är allt bra liten ibland asså.
Fick även höra idag att Eddie och Olivia har gift sig. Stort grattis till
er, jag önskar er all lycka i världen och jag är otroligt glad för att ni
har funnit varandra, det glädjer mig! STORT GRATTIS!
Nu ska jag upp på däck och lapa upp den sista solen på dagen och sedan se
någon film med de andra i stora mässen.
Godnatt Sverige, Saint Malô, atlanten och alla andra levande människor som
läser om mitt grymma liv som student på en båt någonstans i världen!
Precis osm jag skrev i morse så vandrade vi ut i staden efter lunch. Vi
ligger precis utanför gamla stadens ringmur, så idag fick det bli en sväng
i denna delen av staden och precis som jag skrev är det tusen intryck att
ta in, man ska skanna av allt, för det mesta skannar man av mataffären och
var det finns wifi. VI vandrade runt bland alla crêperior,
souvenirbutiker, klädaffärer och restauranger i fler timmar, vi gick i
cirklar men hittade hela tiden nya affärer. När det blev dags att äta gick
vi ner till en gata som var full med bara restauranger, konstigt nog var
allting stängt, men efter 40 minuter hittade vi en liten restaurang med
pizza som vi slog till på, personalen var otrevliga men pizzan var god och
de kunde prata engelska. Fastän de flesta här förstår engelska så ska de
likt förbannat svara på franska, vilket resulterar i att man står och
vevar med armarna, inte är det bättre att jag oftast går med öbokillarna
som mer än gärna skippar engelskan, så har det vart största delen av
resan. De säger vad de vill till mig och sen vidarebefodrar jag det.
Jag, Adam och Isak gav upp vid sex tiden och bagav oss tillbaka till
båten. På vägen tillbaka fick vi se vad tidvattnet ställer till med. Här
i Saint Malô är tidvattenskillnaden 11.5 meter och på eftermiddagen
ligger alltså båtarna i dyn, verkligen alla båtar, till och med
turfärjorna ligger på sidan och väntar in högvattnet, förutom vi då som
ligger i en sluss.
Solen tittade fram nu på kvällen också, och efter 10 dagar av 4 lager
underställ och seglarställ kändes det overkligt att sitta i linne på
akterdäck. När vi satt där kom ett franskt par fram och började prata,
när jag berättade om våran förra segling utbrister helt plötsligt gubben
att han hade träffat mig tidigare, (när jag presenterade mig med namn
och sådär). Jag såg nog väldigt dum ut i det ögonblicket. Sen när han sa
att han hade vart i Korsika samtidigt som oss förstod jag att det var
paret som hade legat i en segelbåt framför oss när vi skulle gå ut ur
hamn. Jag hade tydligen också visat runt dem på Gunilla då också.
Världen är allt bra liten ibland asså.
Fick även höra idag att Eddie och Olivia har gift sig. Stort grattis till
er, jag önskar er all lycka i världen och jag är otroligt glad för att ni
har funnit varandra, det glädjer mig! STORT GRATTIS!
Nu ska jag upp på däck och lapa upp den sista solen på dagen och sedan se
någon film med de andra i stora mässen.
Godnatt Sverige, Saint Malô, atlanten och alla andra levande människor som
läser om mitt grymma liv som student på en båt någonstans i världen!
Godmorgon! Vi har precis gått av våran nattvakt 04-08 och äntligen ligger
vi i slussen och väntar på att bli slussade. Sen är det bara ynka timmar
tills vi får sätta fötterna på fast mark igen. Detta sjöbenet kändes som
det var dubbelt så långt som det första atlantenbenet vi gjorde trots att
det var 3 dagar kortare. Men nu har vi korsat atlanten på riktigt!
Morgonen har gått åt till att förbereda för lots och tilläggning, det är
förvånansvärt mycket att göra faktiskt, skoten skall skäras, elevtrålarna
ska ner, lotslejdaren ska knytas, trossar ska läggas upp för löpning, allt
ska kvajlas om, så alla tampar hänger snyggt, det ska brassas om, städas
upp på däck också ska man förbereda för landgången, allt detta tar lätt 3
timmar att göra, speciellt om man ska göra en del utav det i totalt
beckmörker. Den stackars utkiken har fått springa fram och tillbaka från
backen till poppen för att raportera alla tusen fiskebojar som ligger oh
guppar, utan lampor och utan reflexer. Rorsmannen har också haft ett hårt
jobb de senaste 2 nätterna med att styra undan för alla dessa bojar. Ena
sekunden är det dikt styrbord som gällen, nästa sekund är det dikt babord.
Vissa bojar har vi missat med några få meter bara, så vi har haft riktigt
tur.
Nu är vi i alla fall nästan i land, en dag för sent dock, men det gör
inte så mycket.
Nu är det dags att gå och lägga sig 3-4 timmar för att sedan sätta
fötterna i ett nytt land, en ny stad med tusentals nya intryck, minnen och
upplevelser.
Om 11 dagar sätter vi fötterna på svensk mark igen, åh så skönt det ska bli!
vi i slussen och väntar på att bli slussade. Sen är det bara ynka timmar
tills vi får sätta fötterna på fast mark igen. Detta sjöbenet kändes som
det var dubbelt så långt som det första atlantenbenet vi gjorde trots att
det var 3 dagar kortare. Men nu har vi korsat atlanten på riktigt!
Morgonen har gått åt till att förbereda för lots och tilläggning, det är
förvånansvärt mycket att göra faktiskt, skoten skall skäras, elevtrålarna
ska ner, lotslejdaren ska knytas, trossar ska läggas upp för löpning, allt
ska kvajlas om, så alla tampar hänger snyggt, det ska brassas om, städas
upp på däck också ska man förbereda för landgången, allt detta tar lätt 3
timmar att göra, speciellt om man ska göra en del utav det i totalt
beckmörker. Den stackars utkiken har fått springa fram och tillbaka från
backen till poppen för att raportera alla tusen fiskebojar som ligger oh
guppar, utan lampor och utan reflexer. Rorsmannen har också haft ett hårt
jobb de senaste 2 nätterna med att styra undan för alla dessa bojar. Ena
sekunden är det dikt styrbord som gällen, nästa sekund är det dikt babord.
Vissa bojar har vi missat med några få meter bara, så vi har haft riktigt
tur.
Nu är vi i alla fall nästan i land, en dag för sent dock, men det gör
inte så mycket.
Nu är det dags att gå och lägga sig 3-4 timmar för att sedan sätta
fötterna i ett nytt land, en ny stad med tusentals nya intryck, minnen och
upplevelser.
Om 11 dagar sätter vi fötterna på svensk mark igen, åh så skönt det ska bli!
lördag 8 juni 2013
Jaha, nu är jag lite bitter ja. Vi kommer inte fram förrän måndag morgon
eller kväll. Vi går framåt i ungefär 0.5 knop och det blåser hur mycket
som helst, men vi har sol i och för sig. Vid vaktavlösningen idag vid 16
(när min vakt skulle gå på) fick vi reda på att vi skulle slå. Jag har
aldrig slått med en råsglare innan. Kryssa fram över engelska kanalen
däremot, det har jag gjort. Båda vakterna fick hjälpa till, först med att
bärga Apan (ett stagsegel) och sedan lägga loss hälften av båtens tampar
ungefär, för att sedan brassa om, giga upp och försöka svänga upp mot
vinden. 26 arbetandes, slitandes, halandes, firandes, slackandes elever
sprang runt på däck medans andra gav order. Det går inte. Vi kommer inte
runt. Segelna fladdrar hysteriskt mycket och det skriks över hala däck att
vi ska ducka och akta oss från flygande block och slående läsegel. För en
stund greps vi alla av panik och slängde oss ner på däck och försökte
krampaktigt hålla kvar och hålla emot i de tampar vi höll i. Man
underskattar lätt vindens kraft och vilja. Det är med enorm kraft man
slits mot relingen och spärnar emot med benen för allt man äger och har
för att inte lyfta från däck, samtidigt som man blir översköljd av vågor
gång på gång. Efter några minuter av skräckblandad förtjusning som kändes
som timmar fick vi lite slack i alla tampar och alla reste sig snabbt för
att försöka ta hem det som hade slackat ut. Vi fick avbryta manövern och
återställa allting. Till min förvåning hade det hela bara tagit 25
minuter. När allt var återställt igen fick babord gå av sin vakt och
styrbord började motvilligt kvajla upp alla dessa j*vla tampar som vi hade
kastat av i ren panik, som nu låg huller om buller intrasslade i varandra.
När detta var klart fick vi vila, dyngsura, av både svett och vatten,
utmattade och med röda, svullna och uppslitna händer. Vi hade lite
genomgång med hur det gick till när man skulle slå. Eftersom det var så
brådskande innan vi gjorde det så hade vi genomgången efter istället. Sen
gjorde vi inte så mycket mer, vi brassade lite, satte lite segel, bärgade
lite segel och grejer och vips så va klockan 8 igen. Och sen dess har jag
suttit här och pluggat till VHF-provet som vi har i morgon och när jag
inte har gjort det har jag krossat koppar i byssan (Carro, våran kock, gör
en film) eller druckit hejdlöst mycket te.
Nu är jag klar med både denna bloggen och med VHF plugget. Så nu ska jag
gå och lägga mig och sova 5 timmar innan det är dags för vakt igen.
eller kväll. Vi går framåt i ungefär 0.5 knop och det blåser hur mycket
som helst, men vi har sol i och för sig. Vid vaktavlösningen idag vid 16
(när min vakt skulle gå på) fick vi reda på att vi skulle slå. Jag har
aldrig slått med en råsglare innan. Kryssa fram över engelska kanalen
däremot, det har jag gjort. Båda vakterna fick hjälpa till, först med att
bärga Apan (ett stagsegel) och sedan lägga loss hälften av båtens tampar
ungefär, för att sedan brassa om, giga upp och försöka svänga upp mot
vinden. 26 arbetandes, slitandes, halandes, firandes, slackandes elever
sprang runt på däck medans andra gav order. Det går inte. Vi kommer inte
runt. Segelna fladdrar hysteriskt mycket och det skriks över hala däck att
vi ska ducka och akta oss från flygande block och slående läsegel. För en
stund greps vi alla av panik och slängde oss ner på däck och försökte
krampaktigt hålla kvar och hålla emot i de tampar vi höll i. Man
underskattar lätt vindens kraft och vilja. Det är med enorm kraft man
slits mot relingen och spärnar emot med benen för allt man äger och har
för att inte lyfta från däck, samtidigt som man blir översköljd av vågor
gång på gång. Efter några minuter av skräckblandad förtjusning som kändes
som timmar fick vi lite slack i alla tampar och alla reste sig snabbt för
att försöka ta hem det som hade slackat ut. Vi fick avbryta manövern och
återställa allting. Till min förvåning hade det hela bara tagit 25
minuter. När allt var återställt igen fick babord gå av sin vakt och
styrbord började motvilligt kvajla upp alla dessa j*vla tampar som vi hade
kastat av i ren panik, som nu låg huller om buller intrasslade i varandra.
När detta var klart fick vi vila, dyngsura, av både svett och vatten,
utmattade och med röda, svullna och uppslitna händer. Vi hade lite
genomgång med hur det gick till när man skulle slå. Eftersom det var så
brådskande innan vi gjorde det så hade vi genomgången efter istället. Sen
gjorde vi inte så mycket mer, vi brassade lite, satte lite segel, bärgade
lite segel och grejer och vips så va klockan 8 igen. Och sen dess har jag
suttit här och pluggat till VHF-provet som vi har i morgon och när jag
inte har gjort det har jag krossat koppar i byssan (Carro, våran kock, gör
en film) eller druckit hejdlöst mycket te.
Nu är jag klar med både denna bloggen och med VHF plugget. Så nu ska jag
gå och lägga mig och sova 5 timmar innan det är dags för vakt igen.
fredag 7 juni 2013
Söndertrasad, nersmutsad, sliten, trött, äcklig och förväntansfull. Det är
ungefär livet ombord nu efter 2 månader på denna smutsiga båt. Alla är
trötta dygnet runt, oavsett hur mycket sömn man får och det tryter på
humöret och på psyket. Till skillnad från nattvakterna precis utanför
Miami då man kunde ha shorts och bara en enda tröja på sig är det fullt
seglarställ som gäller nu, dag som natt. Gärna mössa och vantar också. 3
lager underställ är givet och möjligvis även mjukisbyxor eller onepiece.
De senaste timmarna nu på kvällen har det vart lite bättre väder, soligt,
och behagligt i lä, men fortfarande kallt. Igår skrev jag blogg på skolans
hemsida, svensk, så där kan ni läsa om hur nationaldagen firades här ute
på atlanten.
Vakten vi hade idag bestod av att först sätta alla segel och styra upp mot
vinden för att 3 timmar senare bärga och beslå alla 21 segel igen. Våra
händer var röda och svullna efter allt halande och firande men till sist
var vi klara, då var det dags att kvajla upp alla tampar igen på sin rätta
plats.
Nu är det snart dags för mig att gå och lägga mig igen, för att sova 4
timmar innan vakt ute i kylan och mörkret. Jag tackar Maja, våran
underbara vaktledare för att hon lyckas hålla oss vakna, och någorlunda
pigga!
Jag har ingen som helst fantasi nu så jag tänker inte skriva så mycket
mer. Godnatt alla där hemma, om 14 dagar kommer vi igen och gör Sverige
osäkert!
ungefär livet ombord nu efter 2 månader på denna smutsiga båt. Alla är
trötta dygnet runt, oavsett hur mycket sömn man får och det tryter på
humöret och på psyket. Till skillnad från nattvakterna precis utanför
Miami då man kunde ha shorts och bara en enda tröja på sig är det fullt
seglarställ som gäller nu, dag som natt. Gärna mössa och vantar också. 3
lager underställ är givet och möjligvis även mjukisbyxor eller onepiece.
De senaste timmarna nu på kvällen har det vart lite bättre väder, soligt,
och behagligt i lä, men fortfarande kallt. Igår skrev jag blogg på skolans
hemsida, svensk, så där kan ni läsa om hur nationaldagen firades här ute
på atlanten.
Vakten vi hade idag bestod av att först sätta alla segel och styra upp mot
vinden för att 3 timmar senare bärga och beslå alla 21 segel igen. Våra
händer var röda och svullna efter allt halande och firande men till sist
var vi klara, då var det dags att kvajla upp alla tampar igen på sin rätta
plats.
Nu är det snart dags för mig att gå och lägga mig igen, för att sova 4
timmar innan vakt ute i kylan och mörkret. Jag tackar Maja, våran
underbara vaktledare för att hon lyckas hålla oss vakna, och någorlunda
pigga!
Jag har ingen som helst fantasi nu så jag tänker inte skriva så mycket
mer. Godnatt alla där hemma, om 14 dagar kommer vi igen och gör Sverige
osäkert!
onsdag 5 juni 2013
Om 3 dagar har jag korsat atlanten, i 5 knop.
Jag är 17 år och har seglat över atlanten. Det är skitfräckt! Detta är
egentligen bara som ett statement vi säger just nu, för att det inte
sjunker in i huvudena på oss. Vi koncentrerar oss mest på att gå på vakt,
sova, äta, sova och sen gå på vakt igen. Nu är det ynka 15 dagar kvar
tills vi seglar in på Öckerö, och jag längtar som bara den!
Nu när vi går 4-8 vakten är det en konstig dyngsrytm, efter nattvakten
äter vi frukost och sover sen fram till lunch, och sen sover vi oftast
fram tills vi går på vakt igen vid 16. Efter den vakten är vi vakta till
10 fikat ungefär och sen går vi och lägger oss igen. Vakten på dagen går
mest ut på att knacka rost, måla och annat tråkigt underhållsarbete. Nu
har vi motvind så det är ingen segling alls. Det verkar som vi kanske
kanske kanske kommer fram till Frankrike på lördag kväll istället, det
hade vart underbart skönt!
Tänkte passa på att hälsa till världens bästa vän som tar studenten idag.
Hoppas att du har en dunderdag och lever för dagen.
Hopplös-redlös-medvetslös-arbetslös. GRATTIS TILL STUDENTEN VÄRLDENS BÄSTA
JENNIE! Älskar dig!
Nu ska jag spela lite kort och sen gå och lägga mig.
Maila gärna till 32@gunilla.nu
Vill ha MASSOR med mail!
Jag är 17 år och har seglat över atlanten. Det är skitfräckt! Detta är
egentligen bara som ett statement vi säger just nu, för att det inte
sjunker in i huvudena på oss. Vi koncentrerar oss mest på att gå på vakt,
sova, äta, sova och sen gå på vakt igen. Nu är det ynka 15 dagar kvar
tills vi seglar in på Öckerö, och jag längtar som bara den!
Nu när vi går 4-8 vakten är det en konstig dyngsrytm, efter nattvakten
äter vi frukost och sover sen fram till lunch, och sen sover vi oftast
fram tills vi går på vakt igen vid 16. Efter den vakten är vi vakta till
10 fikat ungefär och sen går vi och lägger oss igen. Vakten på dagen går
mest ut på att knacka rost, måla och annat tråkigt underhållsarbete. Nu
har vi motvind så det är ingen segling alls. Det verkar som vi kanske
kanske kanske kommer fram till Frankrike på lördag kväll istället, det
hade vart underbart skönt!
Tänkte passa på att hälsa till världens bästa vän som tar studenten idag.
Hoppas att du har en dunderdag och lever för dagen.
Hopplös-redlös-medvetslös-arbetslös. GRATTIS TILL STUDENTEN VÄRLDENS BÄSTA
JENNIE! Älskar dig!
Nu ska jag spela lite kort och sen gå och lägga mig.
Maila gärna till 32@gunilla.nu
Vill ha MASSOR med mail!
fredag 31 maj 2013
Hej där hemma!
Det var ett tag sen jag skrev nu, men när vi hade lagt till i Horta visade
det sig att någonting blockerade våran antenn så inga mail kunde gå ut.
Efter 14 dagar utan att se land gick ett lyckorus genom kroppen när vi
äntligen började se ljus från land någon gång run halv 2 natten innan vi
skulle lägga till. Människolivet existerar fortfarande, det finns annat än
vatten. Lättnad.
Azorerna var jättevackert, det såg ut som England med gröna kullar och
får, fast med en vulkan här och där och svarta klippor som störtade 100
meter ner mot havet. Horta, staden vi låg i såg mysig ut, tyvärr hade vi
vakt första dagen i hamn så vi fick inte gå i land utan spenderade dagen
med underhållsarbete. Jag satt däremot landgångsvakt, så jag gjorde
ingenting på hela dagen. Dagen började bra, runt lunch vände turen med
både vädret och mig själv. På sjöbenet innan halkade jag ju på däck och
slog mig rätt brutalt, låg i sjukhytten och rörde mig inte på flera dagar.
Detta hade i alla fall precis släppt någonrlunda så jag kunde klättra i
riggen igen. Turen vände snabbt när jag skulle gå ner för trappan på däck
med ett stort gla med te och en bok i andra handen. Mina crocs var hala
och jag ramlade, benen upp i luften och med ryggen rakt i trappan slutade
jag i en hög på däck med en smäll på svankotan. Igen. Jag satt ett bra tag
och försökte få luft men lyckades inget vidare. Båsen och maskinisten kom
springandes för att hjälpa mig. Efter jag hade hämtat andan försökte jag
ställa mig upp förgäves. Jag var helt säker på at någonting var brutet.
Sjuksyster kom och kollade på mig och konstaterade att det inte var någon
fara, bara en ordentlig smäll på muskeln i mitten på ryggen. Jag gick ner
för att lägga mig, men kunde inte komma upp i kojen, så jag fick ligga i
stora mässen med is på ryggen i 1 timme. Sen sov jag 18 timmar i sträck.
Morgonen efter vaknade jag och skulle kolla hur det såg ut på ryggen, där
fanns alla världens nyanser av blått och gult och en helt uppriven rygg.
Jag kunde stappla mig fram i alla fall, så begav oss ut i staden för att
kolla runt lite. Jag var faktiskt riktigt besviken. Det fanns typ en
restaurang och några caféer som kändes som ett badrum ungefär, men det
fanns wifi i alla fall. Alla dagar bestod ungefär samma sak, uppställning,
gå till ett café för att få wifi, gå till affären, äta någonting, gå
tillbaka till båten för att se på film och sova.
En kväll gick vi ut och åt på en restaurang som faktiskt var en utav de
bästa jag har vart på. Man fick beställa in rått kött eller fisk och sen
fick man en upphettad lavasten som man stekte sin egen mat på. Jag tog en
mixtallrik och fick tonfisk, svärdfisk, 2 bläckfiskar, 2 kycklingfiléer, 1
svärdfisk, 2 scampis och 2 andra fiskar som vi inte visste vad det var.
Till detta fick man bröd, sallad, pommes, 2 såser och smör. Det var
riktigt gott!
Det absolut bästa med Azorerna var paketet jag fick. Mamma och Tomas hade
skickat ett paket dit med svenskt lösgodis och marabou choklad, inte en
endaste själ ska få smaka av det. Tack så jättemycket, brevet sitter i
kojen så jag kan sakna er lite för mycket.
Sista natten gick jag Mandus, Hjalle och Johan ut och målade T/S Gunilla
2013 på kajen. Detta är någonting som alla båtar gör i Horta, morgonen
efter signade alla sina namn och sen gick vi ut till sjöss igen. Nu är vi
på atlanten igen, med bara hav och delfiner, I morse såg vi dock 2 valer,
trolitvis blåvalar, de var en bit från båten men man kunde se deras ryggar
och vattensprut. Magsjuka härjar på båten och jag tror jag är på väg åt
det hållet jag med, tyvärr. Men jag ska in och lägga mig i kojen och se
hur jag mår innan vakten sen vid 4.
Jag befinner mig just nu i stora mässen, lyssnar på Håkan Hellström och
längtar hem. Vill bara hem och fira allas studenter, och bara vara. Idag
är det exakt 3 veckor kvar tills vi seglar in på Öckerö, där lär det vara
världens stohej. Eftersom Öckerö Gymnasieskola har blivit utnämnt till
världens bästa seglargymnasium under tiden vi har varit ute så har jag
hört på ryktesvägar att det kommer vara på tidning, TV och radio på
björnhuvudet den 21 juni.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova bort det, hoppas ni har det jättebra
hemma!
Det var ett tag sen jag skrev nu, men när vi hade lagt till i Horta visade
det sig att någonting blockerade våran antenn så inga mail kunde gå ut.
Efter 14 dagar utan att se land gick ett lyckorus genom kroppen när vi
äntligen började se ljus från land någon gång run halv 2 natten innan vi
skulle lägga till. Människolivet existerar fortfarande, det finns annat än
vatten. Lättnad.
Azorerna var jättevackert, det såg ut som England med gröna kullar och
får, fast med en vulkan här och där och svarta klippor som störtade 100
meter ner mot havet. Horta, staden vi låg i såg mysig ut, tyvärr hade vi
vakt första dagen i hamn så vi fick inte gå i land utan spenderade dagen
med underhållsarbete. Jag satt däremot landgångsvakt, så jag gjorde
ingenting på hela dagen. Dagen började bra, runt lunch vände turen med
både vädret och mig själv. På sjöbenet innan halkade jag ju på däck och
slog mig rätt brutalt, låg i sjukhytten och rörde mig inte på flera dagar.
Detta hade i alla fall precis släppt någonrlunda så jag kunde klättra i
riggen igen. Turen vände snabbt när jag skulle gå ner för trappan på däck
med ett stort gla med te och en bok i andra handen. Mina crocs var hala
och jag ramlade, benen upp i luften och med ryggen rakt i trappan slutade
jag i en hög på däck med en smäll på svankotan. Igen. Jag satt ett bra tag
och försökte få luft men lyckades inget vidare. Båsen och maskinisten kom
springandes för att hjälpa mig. Efter jag hade hämtat andan försökte jag
ställa mig upp förgäves. Jag var helt säker på at någonting var brutet.
Sjuksyster kom och kollade på mig och konstaterade att det inte var någon
fara, bara en ordentlig smäll på muskeln i mitten på ryggen. Jag gick ner
för att lägga mig, men kunde inte komma upp i kojen, så jag fick ligga i
stora mässen med is på ryggen i 1 timme. Sen sov jag 18 timmar i sträck.
Morgonen efter vaknade jag och skulle kolla hur det såg ut på ryggen, där
fanns alla världens nyanser av blått och gult och en helt uppriven rygg.
Jag kunde stappla mig fram i alla fall, så begav oss ut i staden för att
kolla runt lite. Jag var faktiskt riktigt besviken. Det fanns typ en
restaurang och några caféer som kändes som ett badrum ungefär, men det
fanns wifi i alla fall. Alla dagar bestod ungefär samma sak, uppställning,
gå till ett café för att få wifi, gå till affären, äta någonting, gå
tillbaka till båten för att se på film och sova.
En kväll gick vi ut och åt på en restaurang som faktiskt var en utav de
bästa jag har vart på. Man fick beställa in rått kött eller fisk och sen
fick man en upphettad lavasten som man stekte sin egen mat på. Jag tog en
mixtallrik och fick tonfisk, svärdfisk, 2 bläckfiskar, 2 kycklingfiléer, 1
svärdfisk, 2 scampis och 2 andra fiskar som vi inte visste vad det var.
Till detta fick man bröd, sallad, pommes, 2 såser och smör. Det var
riktigt gott!
Det absolut bästa med Azorerna var paketet jag fick. Mamma och Tomas hade
skickat ett paket dit med svenskt lösgodis och marabou choklad, inte en
endaste själ ska få smaka av det. Tack så jättemycket, brevet sitter i
kojen så jag kan sakna er lite för mycket.
Sista natten gick jag Mandus, Hjalle och Johan ut och målade T/S Gunilla
2013 på kajen. Detta är någonting som alla båtar gör i Horta, morgonen
efter signade alla sina namn och sen gick vi ut till sjöss igen. Nu är vi
på atlanten igen, med bara hav och delfiner, I morse såg vi dock 2 valer,
trolitvis blåvalar, de var en bit från båten men man kunde se deras ryggar
och vattensprut. Magsjuka härjar på båten och jag tror jag är på väg åt
det hållet jag med, tyvärr. Men jag ska in och lägga mig i kojen och se
hur jag mår innan vakten sen vid 4.
Jag befinner mig just nu i stora mässen, lyssnar på Håkan Hellström och
längtar hem. Vill bara hem och fira allas studenter, och bara vara. Idag
är det exakt 3 veckor kvar tills vi seglar in på Öckerö, där lär det vara
världens stohej. Eftersom Öckerö Gymnasieskola har blivit utnämnt till
världens bästa seglargymnasium under tiden vi har varit ute så har jag
hört på ryktesvägar att det kommer vara på tidning, TV och radio på
björnhuvudet den 21 juni.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova bort det, hoppas ni har det jättebra
hemma!
onsdag 22 maj 2013
Hejdär! Klockan är just nu 03.00 här på Atlanten. Jag är fortfarande på
nattvakt, men jag har vart i byssan och vi blev klara tidiga så den
senaste timmen har vi mest softat och vart lite här och där, jag och Isack
då alltså. Till nattfikat idag var det rostat bröd med köttbullat och
rödbetssallad, såååå himla gott! Man uppskattar verkligen det lilla här på
Gunilla!
Va ute en sväng på däck, i bara shorts, trots att det är mitt i natten så
var det inte för kallt ändå, det märks att vi närmar oss land nu, vindarna
blir varmare, jätteskönt verkligen! Satt och pratade lite med
arbetsstyrkan, rökte lite pipa (som sjöman måste man testa sjömanspipa
också!) drack lite te och knöt lite knopar en stund, sen har jag vart här
nere i Stora mässen och druckit ännu mer te och hängt lite med några i
frivakten som konstigt nog fortfarande var vakna, trots att deras vakt
slutade för 2 timmar sen. Nu sitter jag mest här och skriver för att jag
inte har så mycket annat att göra, och för att jag inte kan gå och lägga
mig förrän vi har blivit avlösta vid 4 av midskeppsvakten
Idag, nu när du läser detta så är det inte vilken dag som helst, utan det
är världens bästa lillebrors födelsedag! Min lilla pärla fyller hela 8 år
idag, och jag är verkligen såå ledsen för att jag inte ens kan ringa och
gratta dig Marius. Men när jag kommer hem, så ska vi iväg någon dag och
bada, spela minigolf, äta pizza och äta glass tills vi inte orkar mer.
Självklart får Maya och Alexander också vara med! Jag hoppas att du har
den bästa födelsedagen någonsin och äter tårta tills du storknar, för det
är du värd!
Ni blir så stora, du och Maya. Det känns som om ni fortfarande är 3 år
båda två och bara lekte hela dagarna, utan bekymmer. Men nu ska ni ha
flickvänner och pojkvänner och grejer hit och dit. SLUTA VÄX! Ni växer ju
snart ikapp mig snart!
Fast, hur mycket ni än växter så älskar jag er till månen och tillbaka och
kommer alltid att göra, glöm aldrig det! Ni är mina ögonstenar.
GRATTIS PÅ 8 ÅRS DAGAEN VÄRLDENS BÄSTA LILLEBROR!
nattvakt, men jag har vart i byssan och vi blev klara tidiga så den
senaste timmen har vi mest softat och vart lite här och där, jag och Isack
då alltså. Till nattfikat idag var det rostat bröd med köttbullat och
rödbetssallad, såååå himla gott! Man uppskattar verkligen det lilla här på
Gunilla!
Va ute en sväng på däck, i bara shorts, trots att det är mitt i natten så
var det inte för kallt ändå, det märks att vi närmar oss land nu, vindarna
blir varmare, jätteskönt verkligen! Satt och pratade lite med
arbetsstyrkan, rökte lite pipa (som sjöman måste man testa sjömanspipa
också!) drack lite te och knöt lite knopar en stund, sen har jag vart här
nere i Stora mässen och druckit ännu mer te och hängt lite med några i
frivakten som konstigt nog fortfarande var vakna, trots att deras vakt
slutade för 2 timmar sen. Nu sitter jag mest här och skriver för att jag
inte har så mycket annat att göra, och för att jag inte kan gå och lägga
mig förrän vi har blivit avlösta vid 4 av midskeppsvakten
Idag, nu när du läser detta så är det inte vilken dag som helst, utan det
är världens bästa lillebrors födelsedag! Min lilla pärla fyller hela 8 år
idag, och jag är verkligen såå ledsen för att jag inte ens kan ringa och
gratta dig Marius. Men när jag kommer hem, så ska vi iväg någon dag och
bada, spela minigolf, äta pizza och äta glass tills vi inte orkar mer.
Självklart får Maya och Alexander också vara med! Jag hoppas att du har
den bästa födelsedagen någonsin och äter tårta tills du storknar, för det
är du värd!
Ni blir så stora, du och Maya. Det känns som om ni fortfarande är 3 år
båda två och bara lekte hela dagarna, utan bekymmer. Men nu ska ni ha
flickvänner och pojkvänner och grejer hit och dit. SLUTA VÄX! Ni växer ju
snart ikapp mig snart!
Fast, hur mycket ni än växter så älskar jag er till månen och tillbaka och
kommer alltid att göra, glöm aldrig det! Ni är mina ögonstenar.
GRATTIS PÅ 8 ÅRS DAGAEN VÄRLDENS BÄSTA LILLEBROR!
tisdag 14 maj 2013
I'm gonna wright this in swedish now, I'm too tired to concentrate, haha!
Hejsan där hemma! Hur har ni det?
För oss här på Gunilla flyter dygnen på som vanligt.
Klockan 23.30 kommer en trött babordare (en från vakten innan oss) in till
våran hytt och försöker få oss att vakna genom att tända lampan, dra av
täckena, få oss att bokstavera våra namn baklänges eller helt enkelt bara
gå in och tända lampan (detta funkar sällan). Vi får förhoppningsvis
vädret berättat för oss och masar oss ur våra varma kojer. En halvtimme
innan våran nattvakt börjar. När man sover i överkoj som jag gör är det
fruktansvärt viktigt att tajma rätt våg när man ska hoppa ner på durken,
annars hamnar man i handfatet och det gör ont kan jag lova!
När det blåser som det gör nu går man ine alltid helt rakt, för tillfället
får man försöka gå antingen på väggen eller golvet, för när man sätter
foten i vinkeln (vid golvet och väggen) gör det oclså väldigt ont! Sen
ska man försöka få på sig kläder efter väder och seglarställ och
helvetes-selen. Detta låter nog rättså simpelt i vanliga fall, men tänk
dig att du står i en korridor som inte ens är en meter bred med 13 andra
trötta tonåringar med precis mycket kläder, samtidigt som man ska parera
varenda våg, ofta på ett ben när man ska ta på sig stövlar, eller när man
ska kränga på sig selen, detta tar ca 15 minuter att göra. Sen är det dags
att traska ut på däck (tänk på att man ständigt blir kastad mot väggarna i
vågorna, håller man inte i sig ska man derfinitivt inte räkna med att
klara sig oskadd) 5 minuter innan uppställning ska man också gå ut, i
mörkret, innan man har fått mörkerseendet är det hemskt, man ser inte var
folk står/sitter/ligger eller spyr så man får chansa vilt.
Vi ställer upp, hälsar den andra vakten godnatt och tar över deras poster
och arbetsstyrka. Arbetsstyrkan sätter sig runt skylighten och gör absolut
ingenting tills det händer något, rondmannen går rond och posterna styr,
håller utkik och livbojsvaktar.
Våran nya vaktledare Dag är hur mysig som helst, han har seglat
ostindiefararen till eller från Kina (kommer inte ihåg, men han va i kina
i alla fall). När man sitter där helt sömndrucken och vet att man ska
sitta på samma ställe i 4 timmar känns det inte helt fel när han föreslår
att han ska lära oss gamla sjömansvisor, där sitter vi och trallar och
tittar på stjärnorna, dag berättar om sina upplevelser från hans seglingar
och helt plötsligt är klockan 2 och det är dags för fika. Varma mackor,
som va asäckliga och nyponsoppa, den var i alla fall god! Sen börjar
proceduren med mörkerseendet om igen, fast det känns lite bättre, när man
vet att det bara är 2 timmar kvar och man vet att Dag har så mycket mer
att berätta och sjunga. Det sista han sjöng för oss var en norsk visa om
vägarbetare. När klockan närmar sig halv 4 är det dags att purra miskepp.
Jag och Calle skuttar glatt in i dera hytter, tänder lampan och säger
godmorgon, för att vara extra mysig hoppar vi upp i deras kojer och lägger
oss bredvid och småpratar lite om vädret. Detta är inte alltid uppskattat,
men då vaknar de i alla fall. Och för de mesta får man en kram tillbaka.
Vi berättar vädret, säger till dom att det är rätt okej på däck fast man
är trött. Berättar vad vi har gjort på vakten, det verkade få dem på lite
bättre humör, alla var i tid till uppställningen och nu var det deras tur
att önska oss godnatt och vi önska dom en god vakt!
Vi masar oss ner till koridoren igen, samma procedur igen fast baklänges
och med att möjligvis ta en dusch emellan också, sen går vi och lägger oss
för att bli väckta 11.00 nästa dag för att masa sig upp, gå igenom det
svåra valet mellan frukost och lunch, trycka i sig den valda födan, kolla
vädret, gå ner och kolla mailen, ta på sig kläder och ut på vakt igen. På
dagsvakten är det dock mer arbete, mer segelsättning, underhållsarbete,
splitsning osv. Klockan 15 är det fika och idag var det stormöte halv 4.
Då samlas alla i besättningen på poppen och pratar igenom saker som berör
alla. Idag fick vi reda på att våran bås Martin, som vi fick skicka till
sjukhus är utskriven och kommer med största sannorlikhet komma tillbaka på
Azorerna!
Efter detta va våran vakt slut, sjöfartarna stannade kvar på däcl för
arbetsvakt i 2 timmar, dag fick vi läsa igenom en bok med radar, som vi
redan gjort 511 gånger. Klockan 6 var det middag, idag veggielasagne,
och 18.20 var det VHF-lektion. När denna är klar kan man andas ut lite,
då har vi ledigt i 5 timmar innan nattvakten börjar igen och dygnet
börjar om igen. Detta är vad våra liv består av i stort sett under tiden
här. Inatt på våran vakt däremot ska vi brassa klockan 1 timme framåt,
det känns lite närmare hemma i alla fall!
Nu ska jag gå upp i lilla mässen, ta en kopp te och snacka skit med min
fina vän Andrée, som ställer upp i alla lägen!
Jag sakner er hemma, och jag längar huuuuuur mycket som helst till
midsommarafton! Ha det fint hemma så ska jag försöka ha så fint som jag
kan!
Hejsan där hemma! Hur har ni det?
För oss här på Gunilla flyter dygnen på som vanligt.
Klockan 23.30 kommer en trött babordare (en från vakten innan oss) in till
våran hytt och försöker få oss att vakna genom att tända lampan, dra av
täckena, få oss att bokstavera våra namn baklänges eller helt enkelt bara
gå in och tända lampan (detta funkar sällan). Vi får förhoppningsvis
vädret berättat för oss och masar oss ur våra varma kojer. En halvtimme
innan våran nattvakt börjar. När man sover i överkoj som jag gör är det
fruktansvärt viktigt att tajma rätt våg när man ska hoppa ner på durken,
annars hamnar man i handfatet och det gör ont kan jag lova!
När det blåser som det gör nu går man ine alltid helt rakt, för tillfället
får man försöka gå antingen på väggen eller golvet, för när man sätter
foten i vinkeln (vid golvet och väggen) gör det oclså väldigt ont! Sen
ska man försöka få på sig kläder efter väder och seglarställ och
helvetes-selen. Detta låter nog rättså simpelt i vanliga fall, men tänk
dig att du står i en korridor som inte ens är en meter bred med 13 andra
trötta tonåringar med precis mycket kläder, samtidigt som man ska parera
varenda våg, ofta på ett ben när man ska ta på sig stövlar, eller när man
ska kränga på sig selen, detta tar ca 15 minuter att göra. Sen är det dags
att traska ut på däck (tänk på att man ständigt blir kastad mot väggarna i
vågorna, håller man inte i sig ska man derfinitivt inte räkna med att
klara sig oskadd) 5 minuter innan uppställning ska man också gå ut, i
mörkret, innan man har fått mörkerseendet är det hemskt, man ser inte var
folk står/sitter/ligger eller spyr så man får chansa vilt.
Vi ställer upp, hälsar den andra vakten godnatt och tar över deras poster
och arbetsstyrka. Arbetsstyrkan sätter sig runt skylighten och gör absolut
ingenting tills det händer något, rondmannen går rond och posterna styr,
håller utkik och livbojsvaktar.
Våran nya vaktledare Dag är hur mysig som helst, han har seglat
ostindiefararen till eller från Kina (kommer inte ihåg, men han va i kina
i alla fall). När man sitter där helt sömndrucken och vet att man ska
sitta på samma ställe i 4 timmar känns det inte helt fel när han föreslår
att han ska lära oss gamla sjömansvisor, där sitter vi och trallar och
tittar på stjärnorna, dag berättar om sina upplevelser från hans seglingar
och helt plötsligt är klockan 2 och det är dags för fika. Varma mackor,
som va asäckliga och nyponsoppa, den var i alla fall god! Sen börjar
proceduren med mörkerseendet om igen, fast det känns lite bättre, när man
vet att det bara är 2 timmar kvar och man vet att Dag har så mycket mer
att berätta och sjunga. Det sista han sjöng för oss var en norsk visa om
vägarbetare. När klockan närmar sig halv 4 är det dags att purra miskepp.
Jag och Calle skuttar glatt in i dera hytter, tänder lampan och säger
godmorgon, för att vara extra mysig hoppar vi upp i deras kojer och lägger
oss bredvid och småpratar lite om vädret. Detta är inte alltid uppskattat,
men då vaknar de i alla fall. Och för de mesta får man en kram tillbaka.
Vi berättar vädret, säger till dom att det är rätt okej på däck fast man
är trött. Berättar vad vi har gjort på vakten, det verkade få dem på lite
bättre humör, alla var i tid till uppställningen och nu var det deras tur
att önska oss godnatt och vi önska dom en god vakt!
Vi masar oss ner till koridoren igen, samma procedur igen fast baklänges
och med att möjligvis ta en dusch emellan också, sen går vi och lägger oss
för att bli väckta 11.00 nästa dag för att masa sig upp, gå igenom det
svåra valet mellan frukost och lunch, trycka i sig den valda födan, kolla
vädret, gå ner och kolla mailen, ta på sig kläder och ut på vakt igen. På
dagsvakten är det dock mer arbete, mer segelsättning, underhållsarbete,
splitsning osv. Klockan 15 är det fika och idag var det stormöte halv 4.
Då samlas alla i besättningen på poppen och pratar igenom saker som berör
alla. Idag fick vi reda på att våran bås Martin, som vi fick skicka till
sjukhus är utskriven och kommer med största sannorlikhet komma tillbaka på
Azorerna!
Efter detta va våran vakt slut, sjöfartarna stannade kvar på däcl för
arbetsvakt i 2 timmar, dag fick vi läsa igenom en bok med radar, som vi
redan gjort 511 gånger. Klockan 6 var det middag, idag veggielasagne,
och 18.20 var det VHF-lektion. När denna är klar kan man andas ut lite,
då har vi ledigt i 5 timmar innan nattvakten börjar igen och dygnet
börjar om igen. Detta är vad våra liv består av i stort sett under tiden
här. Inatt på våran vakt däremot ska vi brassa klockan 1 timme framåt,
det känns lite närmare hemma i alla fall!
Nu ska jag gå upp i lilla mässen, ta en kopp te och snacka skit med min
fina vän Andrée, som ställer upp i alla lägen!
Jag sakner er hemma, och jag längar huuuuuur mycket som helst till
midsommarafton! Ha det fint hemma så ska jag försöka ha så fint som jag
kan!
fredag 10 maj 2013
Bermuda
Greetings infadel! naaaah, that's just a cool frase to begin with. We left
Bermuda this morning, I really didn't want to leave, that was seriously
the most beutiful place I've ever seen. The water was crystal-clear and
the nature was trofic and looked like a jungle. All the houses were
painted in bright colours all over the little town St.Georges. We spent
most of the days we had off on tobacco bay. a little beach 15 minutes away
from the boat. It was so beautiful. There was a white beach, coralreefs,
fishes, reefs above the sealevel high enough to climb and jump and dive
from. We swam through holes in the reef under the water and explored the
beautiful life under sea. The time we spent on Bermuda felt just like a
dream. I'm pretty sure I'll be back though, I have to show all of you what
beautiful nature really is!
Right now i've placed my but in the big messroom, we got af watch an hour
ago and we are now just chilling and wainting for dinner to be served. We
have 14 days at sea now to look forward too.
Lots of love to all of you at home. XXXXX
Bermuda this morning, I really didn't want to leave, that was seriously
the most beutiful place I've ever seen. The water was crystal-clear and
the nature was trofic and looked like a jungle. All the houses were
painted in bright colours all over the little town St.Georges. We spent
most of the days we had off on tobacco bay. a little beach 15 minutes away
from the boat. It was so beautiful. There was a white beach, coralreefs,
fishes, reefs above the sealevel high enough to climb and jump and dive
from. We swam through holes in the reef under the water and explored the
beautiful life under sea. The time we spent on Bermuda felt just like a
dream. I'm pretty sure I'll be back though, I have to show all of you what
beautiful nature really is!
Right now i've placed my but in the big messroom, we got af watch an hour
ago and we are now just chilling and wainting for dinner to be served. We
have 14 days at sea now to look forward too.
Lots of love to all of you at home. XXXXX
torsdag 2 maj 2013
Miami to Bermuda
Helloooo, sorry for not writing, it's been so much going on all the sime
since Miami, but I'll try to write more now!
Right now we are somewhere in the Bermuda triangle between Charleston and
Bermuda, I have to admit that it's a little scary to be here, in the
triangle, not a boat in sight, just water and dolphins.
Miami was great, I totally fell in love with the city and the people
there, everyone was so kind and helpful och the city was spectacular! So
much life and so much things to see. We went to Everglades one day, it's a
nationalpark where tey kept the actual nature. Miami used to be just swamp
and alligators. We went in the swamp with an airboat, we saw both
crocodiles and alligators, after the tour we went to a alligatorshow where
they made tricks, just like a dog, absolutely stunning!
For lunch I had Gator bites. Looks just like chickybits from Mc Donalds
but tasted way much better, it was a bit chewier though but with a bit of
lime on top it tasted great!
The heat in Miami was crazy, you could barely breath right the first days
before you got used to it. Of course we went to South beach and Miami
beach. There is really nothing special with it. Just a long, white beach.
But I've been there, done that and I do want to go back! It was about 30
degrees in the water, AWESOME! Last night in Miami I got at tattoo. I
music note on the hip. I've thought about it for a long time but I decided
to do it, to remember this trip. I'm so happy with it och I don't regret
it for one second!
The sailing to Charleston was tough and windy but funny, almost everyone
was seasick and puked everywhere, ew.
We measured the waves to about 8 meters. Sure it was rough, but I've been
in worse ;)
under deck the big messroom was a total mess, chairs and books all over
the floor, people on the floor, in the couch, on the tables. The ones who
have their cabins in the front of the corridor couldn't sleep because of
the hard sea, so they had to sleep in the messroom.
When we finally started to see land the captain came to me and said I was
going to steer into the port of Charleston, oh boy I was nervous. But when
the pilot got anboard he turned out to be really nice and funny, so
everything went fine and the pilot told me I was the youngest and most
clever student he ever seen. yaaay me!
Charleston was so cute, all the little houses, shops, i reminded me a lot
of England actually, don't know why, but it did. We went to the famous
Tanger Outlet to go shopping, O M G! I was in heaven, so much clothes and
so cheap. Tommy Hilfiger, converse, vans, Ralph Lauren, American Eagle,
Rue 21, Ann Taylor, Guess, YOU NAME IT! the had everything. I went there 2
days in row and totally emptied my wallet. The first day we went there we
took the bus. The bus went through the slum quarters and it was just like
"Cops". Old houses which barely existed, Rest of the time in Charleston
we spent by drinking coffee, eating good food and walking around.
Four days ago we set sails for Bermuda, it's been rainy and windy until
today. This morning when they woke us they told us the great news that it
was sunny and hot outsida, so I have spent most of the day on the
poop-deck with music and friends trying to get at better tan.
I'll write more tonight or tomorrow, it depends on when i'm getting some
time over :)
if you want to, you can email me at 32@gunilla.nu
It will say that my name is Karin Lavett, but it's from the previous class
who sailed. But it is me, promise:)
since Miami, but I'll try to write more now!
Right now we are somewhere in the Bermuda triangle between Charleston and
Bermuda, I have to admit that it's a little scary to be here, in the
triangle, not a boat in sight, just water and dolphins.
Miami was great, I totally fell in love with the city and the people
there, everyone was so kind and helpful och the city was spectacular! So
much life and so much things to see. We went to Everglades one day, it's a
nationalpark where tey kept the actual nature. Miami used to be just swamp
and alligators. We went in the swamp with an airboat, we saw both
crocodiles and alligators, after the tour we went to a alligatorshow where
they made tricks, just like a dog, absolutely stunning!
For lunch I had Gator bites. Looks just like chickybits from Mc Donalds
but tasted way much better, it was a bit chewier though but with a bit of
lime on top it tasted great!
The heat in Miami was crazy, you could barely breath right the first days
before you got used to it. Of course we went to South beach and Miami
beach. There is really nothing special with it. Just a long, white beach.
But I've been there, done that and I do want to go back! It was about 30
degrees in the water, AWESOME! Last night in Miami I got at tattoo. I
music note on the hip. I've thought about it for a long time but I decided
to do it, to remember this trip. I'm so happy with it och I don't regret
it for one second!
The sailing to Charleston was tough and windy but funny, almost everyone
was seasick and puked everywhere, ew.
We measured the waves to about 8 meters. Sure it was rough, but I've been
in worse ;)
under deck the big messroom was a total mess, chairs and books all over
the floor, people on the floor, in the couch, on the tables. The ones who
have their cabins in the front of the corridor couldn't sleep because of
the hard sea, so they had to sleep in the messroom.
When we finally started to see land the captain came to me and said I was
going to steer into the port of Charleston, oh boy I was nervous. But when
the pilot got anboard he turned out to be really nice and funny, so
everything went fine and the pilot told me I was the youngest and most
clever student he ever seen. yaaay me!
Charleston was so cute, all the little houses, shops, i reminded me a lot
of England actually, don't know why, but it did. We went to the famous
Tanger Outlet to go shopping, O M G! I was in heaven, so much clothes and
so cheap. Tommy Hilfiger, converse, vans, Ralph Lauren, American Eagle,
Rue 21, Ann Taylor, Guess, YOU NAME IT! the had everything. I went there 2
days in row and totally emptied my wallet. The first day we went there we
took the bus. The bus went through the slum quarters and it was just like
"Cops". Old houses which barely existed, Rest of the time in Charleston
we spent by drinking coffee, eating good food and walking around.
Four days ago we set sails for Bermuda, it's been rainy and windy until
today. This morning when they woke us they told us the great news that it
was sunny and hot outsida, so I have spent most of the day on the
poop-deck with music and friends trying to get at better tan.
I'll write more tonight or tomorrow, it depends on when i'm getting some
time over :)
if you want to, you can email me at 32@gunilla.nu
It will say that my name is Karin Lavett, but it's from the previous class
who sailed. But it is me, promise:)
lördag 13 april 2013
On the road (ocean) again.
Well Hello there!
It's about time to get this blog going again. Today is the day. We are going to MIAMI! I'm having a hard time realizing that we're actually going today. The flight will leave tomorrow early morning from Copenhagen, so we're going by bus from Gothenburg at midnight. Almost everything is done, me and mum are just going Sportshopen to buy the last things.
I promise I will keep this up now as long as I gets it to work as i want to, since I have to publish everything throung my mail at Gunilla. By the way, my mail this year will be 32@gunilla.nu.
bye for now!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)