Hej där hemma!
Det var ett tag sen jag skrev nu, men när vi hade lagt till i Horta visade
det sig att någonting blockerade våran antenn så inga mail kunde gå ut.
Efter 14 dagar utan att se land gick ett lyckorus genom kroppen när vi
äntligen började se ljus från land någon gång run halv 2 natten innan vi
skulle lägga till. Människolivet existerar fortfarande, det finns annat än
vatten. Lättnad.
Azorerna var jättevackert, det såg ut som England med gröna kullar och
får, fast med en vulkan här och där och svarta klippor som störtade 100
meter ner mot havet. Horta, staden vi låg i såg mysig ut, tyvärr hade vi
vakt första dagen i hamn så vi fick inte gå i land utan spenderade dagen
med underhållsarbete. Jag satt däremot landgångsvakt, så jag gjorde
ingenting på hela dagen. Dagen började bra, runt lunch vände turen med
både vädret och mig själv. På sjöbenet innan halkade jag ju på däck och
slog mig rätt brutalt, låg i sjukhytten och rörde mig inte på flera dagar.
Detta hade i alla fall precis släppt någonrlunda så jag kunde klättra i
riggen igen. Turen vände snabbt när jag skulle gå ner för trappan på däck
med ett stort gla med te och en bok i andra handen. Mina crocs var hala
och jag ramlade, benen upp i luften och med ryggen rakt i trappan slutade
jag i en hög på däck med en smäll på svankotan. Igen. Jag satt ett bra tag
och försökte få luft men lyckades inget vidare. Båsen och maskinisten kom
springandes för att hjälpa mig. Efter jag hade hämtat andan försökte jag
ställa mig upp förgäves. Jag var helt säker på at någonting var brutet.
Sjuksyster kom och kollade på mig och konstaterade att det inte var någon
fara, bara en ordentlig smäll på muskeln i mitten på ryggen. Jag gick ner
för att lägga mig, men kunde inte komma upp i kojen, så jag fick ligga i
stora mässen med is på ryggen i 1 timme. Sen sov jag 18 timmar i sträck.
Morgonen efter vaknade jag och skulle kolla hur det såg ut på ryggen, där
fanns alla världens nyanser av blått och gult och en helt uppriven rygg.
Jag kunde stappla mig fram i alla fall, så begav oss ut i staden för att
kolla runt lite. Jag var faktiskt riktigt besviken. Det fanns typ en
restaurang och några caféer som kändes som ett badrum ungefär, men det
fanns wifi i alla fall. Alla dagar bestod ungefär samma sak, uppställning,
gå till ett café för att få wifi, gå till affären, äta någonting, gå
tillbaka till båten för att se på film och sova.
En kväll gick vi ut och åt på en restaurang som faktiskt var en utav de
bästa jag har vart på. Man fick beställa in rått kött eller fisk och sen
fick man en upphettad lavasten som man stekte sin egen mat på. Jag tog en
mixtallrik och fick tonfisk, svärdfisk, 2 bläckfiskar, 2 kycklingfiléer, 1
svärdfisk, 2 scampis och 2 andra fiskar som vi inte visste vad det var.
Till detta fick man bröd, sallad, pommes, 2 såser och smör. Det var
riktigt gott!

Det absolut bästa med Azorerna var paketet jag fick. Mamma och Tomas hade
skickat ett paket dit med svenskt lösgodis och marabou choklad, inte en
endaste själ ska få smaka av det. Tack så jättemycket, brevet sitter i
kojen så jag kan sakna er lite för mycket.

Sista natten gick jag Mandus, Hjalle och Johan ut och målade T/S Gunilla
2013 på kajen. Detta är någonting som alla båtar gör i Horta, morgonen
efter signade alla sina namn och sen gick vi ut till sjöss igen. Nu är vi
på atlanten igen, med bara hav och delfiner, I morse såg vi dock 2 valer,
trolitvis blåvalar, de var en bit från båten men man kunde se deras ryggar
och vattensprut. Magsjuka härjar på båten och jag tror jag är på väg åt
det hållet jag med, tyvärr. Men jag ska in och lägga mig i kojen och se
hur jag mår innan vakten sen vid 4.

Jag befinner mig just nu i stora mässen, lyssnar på Håkan Hellström och
längtar hem. Vill bara hem och fira allas studenter, och bara vara. Idag
är det exakt 3 veckor kvar tills vi seglar in på Öckerö, där lär det vara
världens stohej. Eftersom Öckerö Gymnasieskola har blivit utnämnt till
världens bästa seglargymnasium under tiden vi har varit ute så har jag
hört på ryktesvägar att det kommer vara på tidning, TV och radio på
björnhuvudet den 21 juni.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova bort det, hoppas ni har det jättebra
hemma!

Hejdär! Klockan är just nu 03.00 här på Atlanten. Jag är fortfarande på
nattvakt, men jag har vart i byssan och vi blev klara tidiga så den
senaste timmen har vi mest softat och vart lite här och där, jag och Isack
då alltså. Till nattfikat idag var det rostat bröd med köttbullat och
rödbetssallad, såååå himla gott! Man uppskattar verkligen det lilla här på
Gunilla!

Va ute en sväng på däck, i bara shorts, trots att det är mitt i natten så
var det inte för kallt ändå, det märks att vi närmar oss land nu, vindarna
blir varmare, jätteskönt verkligen! Satt och pratade lite med
arbetsstyrkan, rökte lite pipa (som sjöman måste man testa sjömanspipa
också!) drack lite te och knöt lite knopar en stund, sen har jag vart här
nere i Stora mässen och druckit ännu mer te och hängt lite med några i
frivakten som konstigt nog fortfarande var vakna, trots att deras vakt
slutade för 2 timmar sen. Nu sitter jag mest här och skriver för att jag
inte har så mycket annat att göra, och för att jag inte kan gå och lägga
mig förrän vi har blivit avlösta vid 4 av midskeppsvakten

Idag, nu när du läser detta så är det inte vilken dag som helst, utan det
är världens bästa lillebrors födelsedag! Min lilla pärla fyller hela 8 år
idag, och jag är verkligen såå ledsen för att jag inte ens kan ringa och
gratta dig Marius. Men när jag kommer hem, så ska vi iväg någon dag och
bada, spela minigolf, äta pizza och äta glass tills vi inte orkar mer.
Självklart får Maya och Alexander också vara med! Jag hoppas att du har
den bästa födelsedagen någonsin och äter tårta tills du storknar, för det
är du värd!
Ni blir så stora, du och Maya. Det känns som om ni fortfarande är 3 år
båda två och bara lekte hela dagarna, utan bekymmer. Men nu ska ni ha
flickvänner och pojkvänner och grejer hit och dit. SLUTA VÄX! Ni växer ju
snart ikapp mig snart!
Fast, hur mycket ni än växter så älskar jag er till månen och tillbaka och
kommer alltid att göra, glöm aldrig det! Ni är mina ögonstenar.
GRATTIS PÅ 8 ÅRS DAGAEN VÄRLDENS BÄSTA LILLEBROR!

I'm gonna wright this in swedish now, I'm too tired to concentrate, haha!

Hejsan där hemma! Hur har ni det?
För oss här på Gunilla flyter dygnen på som vanligt.
Klockan 23.30 kommer en trött babordare (en från vakten innan oss) in till
våran hytt och försöker få oss att vakna genom att tända lampan, dra av
täckena, få oss att bokstavera våra namn baklänges eller helt enkelt bara
gå in och tända lampan (detta funkar sällan). Vi får förhoppningsvis
vädret berättat för oss och masar oss ur våra varma kojer. En halvtimme
innan våran nattvakt börjar. När man sover i överkoj som jag gör är det
fruktansvärt viktigt att tajma rätt våg när man ska hoppa ner på durken,
annars hamnar man i handfatet och det gör ont kan jag lova!
När det blåser som det gör nu går man ine alltid helt rakt, för tillfället
får man försöka gå antingen på väggen eller golvet, för när man sätter
foten i vinkeln (vid golvet och väggen) gör det oclså väldigt ont! Sen
ska man försöka få på sig kläder efter väder och seglarställ och
helvetes-selen. Detta låter nog rättså simpelt i vanliga fall, men tänk
dig att du står i en korridor som inte ens är en meter bred med 13 andra
trötta tonåringar med precis mycket kläder, samtidigt som man ska parera
varenda våg, ofta på ett ben när man ska ta på sig stövlar, eller när man
ska kränga på sig selen, detta tar ca 15 minuter att göra. Sen är det dags
att traska ut på däck (tänk på att man ständigt blir kastad mot väggarna i
vågorna, håller man inte i sig ska man derfinitivt inte räkna med att
klara sig oskadd) 5 minuter innan uppställning ska man också gå ut, i
mörkret, innan man har fått mörkerseendet är det hemskt, man ser inte var
folk står/sitter/ligger eller spyr så man får chansa vilt.
Vi ställer upp, hälsar den andra vakten godnatt och tar över deras poster
och arbetsstyrka. Arbetsstyrkan sätter sig runt skylighten och gör absolut
ingenting tills det händer något, rondmannen går rond och posterna styr,
håller utkik och livbojsvaktar.
Våran nya vaktledare Dag är hur mysig som helst, han har seglat
ostindiefararen till eller från Kina (kommer inte ihåg, men han va i kina
i alla fall). När man sitter där helt sömndrucken och vet att man ska
sitta på samma ställe i 4 timmar känns det inte helt fel när han föreslår
att han ska lära oss gamla sjömansvisor, där sitter vi och trallar och
tittar på stjärnorna, dag berättar om sina upplevelser från hans seglingar
och helt plötsligt är klockan 2 och det är dags för fika. Varma mackor,
som va asäckliga och nyponsoppa, den var i alla fall god! Sen börjar
proceduren med mörkerseendet om igen, fast det känns lite bättre, när man
vet att det bara är 2 timmar kvar och man vet att Dag har så mycket mer
att berätta och sjunga. Det sista han sjöng för oss var en norsk visa om
vägarbetare. När klockan närmar sig halv 4 är det dags att purra miskepp.
Jag och Calle skuttar glatt in i dera hytter, tänder lampan och säger
godmorgon, för att vara extra mysig hoppar vi upp i deras kojer och lägger
oss bredvid och småpratar lite om vädret. Detta är inte alltid uppskattat,
men då vaknar de i alla fall. Och för de mesta får man en kram tillbaka.
Vi berättar vädret, säger till dom att det är rätt okej på däck fast man
är trött. Berättar vad vi har gjort på vakten, det verkade få dem på lite
bättre humör, alla var i tid till uppställningen och nu var det deras tur
att önska oss godnatt och vi önska dom en god vakt!
Vi masar oss ner till koridoren igen, samma procedur igen fast baklänges
och med att möjligvis ta en dusch emellan också, sen går vi och lägger oss
för att bli väckta 11.00 nästa dag för att masa sig upp, gå igenom det
svåra valet mellan frukost och lunch, trycka i sig den valda födan, kolla
vädret, gå ner och kolla mailen, ta på sig kläder och ut på vakt igen. På
dagsvakten är det dock mer arbete, mer segelsättning, underhållsarbete,
splitsning osv. Klockan 15 är det fika och idag var det stormöte halv 4.
Då samlas alla i besättningen på poppen och pratar igenom saker som berör
alla. Idag fick vi reda på att våran bås Martin, som vi fick skicka till
sjukhus är utskriven och kommer med största sannorlikhet komma tillbaka på
Azorerna!
Efter detta va våran vakt slut, sjöfartarna stannade kvar på däcl för
arbetsvakt i 2 timmar, dag fick vi läsa igenom en bok med radar, som vi
redan gjort 511 gånger. Klockan 6 var det middag, idag veggielasagne,
och 18.20 var det VHF-lektion. När denna är klar kan man andas ut lite,
då har vi ledigt i 5 timmar innan nattvakten börjar igen och dygnet
börjar om igen. Detta är vad våra liv består av i stort sett under tiden
här. Inatt på våran vakt däremot ska vi brassa klockan 1 timme framåt,
det känns lite närmare hemma i alla fall!
Nu ska jag gå upp i lilla mässen, ta en kopp te och snacka skit med min
fina vän Andrée, som ställer upp i alla lägen!

Jag sakner er hemma, och jag längar huuuuuur mycket som helst till
midsommarafton! Ha det fint hemma så ska jag försöka ha så fint som jag
kan!

Bermuda

Greetings infadel! naaaah, that's just a cool frase to begin with. We left
Bermuda this morning, I really didn't want to leave, that was seriously
the most beutiful place I've ever seen. The water was crystal-clear and
the nature was trofic and looked like a jungle. All the houses were
painted in bright colours all over the little town St.Georges. We spent
most of the days we had off on tobacco bay. a little beach 15 minutes away
from the boat. It was so beautiful. There was a white beach, coralreefs,
fishes, reefs above the sealevel high enough to climb and jump and dive
from. We swam through holes in the reef under the water and explored the
beautiful life under sea. The time we spent on Bermuda felt just like a
dream. I'm pretty sure I'll be back though, I have to show all of you what
beautiful nature really is!

Right now i've placed my but in the big messroom, we got af watch an hour
ago and we are now just chilling and wainting for dinner to be served. We
have 14 days at sea now to look forward too.

Lots of love to all of you at home. XXXXX

Miami to Bermuda

Helloooo, sorry for not writing, it's been so much going on all the sime
since Miami, but I'll try to write more now!
Right now we are somewhere in the Bermuda triangle between Charleston and
Bermuda, I have to admit that it's a little scary to be here, in the
triangle, not a boat in sight, just water and dolphins.

Miami was great, I totally fell in love with the city and the people
there, everyone was so kind and helpful och the city was spectacular! So
much life and so much things to see. We went to Everglades one day, it's a
nationalpark where tey kept the actual nature. Miami used to be just swamp
and alligators. We went in the swamp with an airboat, we saw both
crocodiles and alligators, after the tour we went to a alligatorshow where
they made tricks, just like a dog, absolutely stunning!
For lunch I had Gator bites. Looks just like chickybits from Mc Donalds
but tasted way much better, it was a bit chewier though but with a bit of
lime on top it tasted great!
The heat in Miami was crazy, you could barely breath right the first days
before you got used to it. Of course we went to South beach and Miami
beach. There is really nothing special with it. Just a long, white beach.
But I've been there, done that and I do want to go back! It was about 30
degrees in the water, AWESOME! Last night in Miami I got at tattoo. I
music note on the hip. I've thought about it for a long time but I decided
to do it, to remember this trip. I'm so happy with it och I don't regret
it for one second!

The sailing to Charleston was tough and windy but funny, almost everyone
was seasick and puked everywhere, ew.
We measured the waves to about 8 meters. Sure it was rough, but I've been
in worse ;)
under deck the big messroom was a total mess, chairs and books all over
the floor, people on the floor, in the couch, on the tables. The ones who
have their cabins in the front of the corridor couldn't sleep because of
the hard sea, so they had to sleep in the messroom.

When we finally started to see land the captain came to me and said I was
going to steer into the port of Charleston, oh boy I was nervous. But when
the pilot got anboard he turned out to be really nice and funny, so
everything went fine and the pilot told me I was the youngest and most
clever student he ever seen. yaaay me!
Charleston was so cute, all the little houses, shops, i reminded me a lot
of England actually, don't know why, but it did. We went to the famous
Tanger Outlet to go shopping, O M G! I was in heaven, so much clothes and
so cheap. Tommy Hilfiger, converse, vans, Ralph Lauren, American Eagle,
Rue 21, Ann Taylor, Guess, YOU NAME IT! the had everything. I went there 2
days in row and totally emptied my wallet. The first day we went there we
took the bus. The bus went through the slum quarters and it was just like
"Cops". Old houses which barely existed, Rest of the time in Charleston
we spent by drinking coffee, eating good food and walking around.

Four days ago we set sails for Bermuda, it's been rainy and windy until
today. This morning when they woke us they told us the great news that it
was sunny and hot outsida, so I have spent most of the day on the
poop-deck with music and friends trying to get at better tan.
I'll write more tonight or tomorrow, it depends on when i'm getting some
time over :)

if you want to, you can email me at 32@gunilla.nu
It will say that my name is Karin Lavett, but it's from the previous class
who sailed. But it is me, promise:)