.

I'm gonna wright this in swedish now, I'm too tired to concentrate, haha!

Hejsan där hemma! Hur har ni det?
För oss här på Gunilla flyter dygnen på som vanligt.
Klockan 23.30 kommer en trött babordare (en från vakten innan oss) in till
våran hytt och försöker få oss att vakna genom att tända lampan, dra av
täckena, få oss att bokstavera våra namn baklänges eller helt enkelt bara
gå in och tända lampan (detta funkar sällan). Vi får förhoppningsvis
vädret berättat för oss och masar oss ur våra varma kojer. En halvtimme
innan våran nattvakt börjar. När man sover i överkoj som jag gör är det
fruktansvärt viktigt att tajma rätt våg när man ska hoppa ner på durken,
annars hamnar man i handfatet och det gör ont kan jag lova!
När det blåser som det gör nu går man ine alltid helt rakt, för tillfället
får man försöka gå antingen på väggen eller golvet, för när man sätter
foten i vinkeln (vid golvet och väggen) gör det oclså väldigt ont! Sen
ska man försöka få på sig kläder efter väder och seglarställ och
helvetes-selen. Detta låter nog rättså simpelt i vanliga fall, men tänk
dig att du står i en korridor som inte ens är en meter bred med 13 andra
trötta tonåringar med precis mycket kläder, samtidigt som man ska parera
varenda våg, ofta på ett ben när man ska ta på sig stövlar, eller när man
ska kränga på sig selen, detta tar ca 15 minuter att göra. Sen är det dags
att traska ut på däck (tänk på att man ständigt blir kastad mot väggarna i
vågorna, håller man inte i sig ska man derfinitivt inte räkna med att
klara sig oskadd) 5 minuter innan uppställning ska man också gå ut, i
mörkret, innan man har fått mörkerseendet är det hemskt, man ser inte var
folk står/sitter/ligger eller spyr så man får chansa vilt.
Vi ställer upp, hälsar den andra vakten godnatt och tar över deras poster
och arbetsstyrka. Arbetsstyrkan sätter sig runt skylighten och gör absolut
ingenting tills det händer något, rondmannen går rond och posterna styr,
håller utkik och livbojsvaktar.
Våran nya vaktledare Dag är hur mysig som helst, han har seglat
ostindiefararen till eller från Kina (kommer inte ihåg, men han va i kina
i alla fall). När man sitter där helt sömndrucken och vet att man ska
sitta på samma ställe i 4 timmar känns det inte helt fel när han föreslår
att han ska lära oss gamla sjömansvisor, där sitter vi och trallar och
tittar på stjärnorna, dag berättar om sina upplevelser från hans seglingar
och helt plötsligt är klockan 2 och det är dags för fika. Varma mackor,
som va asäckliga och nyponsoppa, den var i alla fall god! Sen börjar
proceduren med mörkerseendet om igen, fast det känns lite bättre, när man
vet att det bara är 2 timmar kvar och man vet att Dag har så mycket mer
att berätta och sjunga. Det sista han sjöng för oss var en norsk visa om
vägarbetare. När klockan närmar sig halv 4 är det dags att purra miskepp.
Jag och Calle skuttar glatt in i dera hytter, tänder lampan och säger
godmorgon, för att vara extra mysig hoppar vi upp i deras kojer och lägger
oss bredvid och småpratar lite om vädret. Detta är inte alltid uppskattat,
men då vaknar de i alla fall. Och för de mesta får man en kram tillbaka.
Vi berättar vädret, säger till dom att det är rätt okej på däck fast man
är trött. Berättar vad vi har gjort på vakten, det verkade få dem på lite
bättre humör, alla var i tid till uppställningen och nu var det deras tur
att önska oss godnatt och vi önska dom en god vakt!
Vi masar oss ner till koridoren igen, samma procedur igen fast baklänges
och med att möjligvis ta en dusch emellan också, sen går vi och lägger oss
för att bli väckta 11.00 nästa dag för att masa sig upp, gå igenom det
svåra valet mellan frukost och lunch, trycka i sig den valda födan, kolla
vädret, gå ner och kolla mailen, ta på sig kläder och ut på vakt igen. På
dagsvakten är det dock mer arbete, mer segelsättning, underhållsarbete,
splitsning osv. Klockan 15 är det fika och idag var det stormöte halv 4.
Då samlas alla i besättningen på poppen och pratar igenom saker som berör
alla. Idag fick vi reda på att våran bås Martin, som vi fick skicka till
sjukhus är utskriven och kommer med största sannorlikhet komma tillbaka på
Azorerna!
Efter detta va våran vakt slut, sjöfartarna stannade kvar på däcl för
arbetsvakt i 2 timmar, dag fick vi läsa igenom en bok med radar, som vi
redan gjort 511 gånger. Klockan 6 var det middag, idag veggielasagne,
och 18.20 var det VHF-lektion. När denna är klar kan man andas ut lite,
då har vi ledigt i 5 timmar innan nattvakten börjar igen och dygnet
börjar om igen. Detta är vad våra liv består av i stort sett under tiden
här. Inatt på våran vakt däremot ska vi brassa klockan 1 timme framåt,
det känns lite närmare hemma i alla fall!
Nu ska jag gå upp i lilla mässen, ta en kopp te och snacka skit med min
fina vän Andrée, som ställer upp i alla lägen!

Jag sakner er hemma, och jag längar huuuuuur mycket som helst till
midsommarafton! Ha det fint hemma så ska jag försöka ha så fint som jag
kan!