.

Jaha, nu är jag lite bitter ja. Vi kommer inte fram förrän måndag morgon
eller kväll. Vi går framåt i ungefär 0.5 knop och det blåser hur mycket
som helst, men vi har sol i och för sig. Vid vaktavlösningen idag vid 16
(när min vakt skulle gå på) fick vi reda på att vi skulle slå. Jag har
aldrig slått med en råsglare innan. Kryssa fram över engelska kanalen
däremot, det har jag gjort. Båda vakterna fick hjälpa till, först med att
bärga Apan (ett stagsegel) och sedan lägga loss hälften av båtens tampar
ungefär, för att sedan brassa om, giga upp och försöka svänga upp mot
vinden. 26 arbetandes, slitandes, halandes, firandes, slackandes elever
sprang runt på däck medans andra gav order. Det går inte. Vi kommer inte
runt. Segelna fladdrar hysteriskt mycket och det skriks över hala däck att
vi ska ducka och akta oss från flygande block och slående läsegel. För en
stund greps vi alla av panik och slängde oss ner på däck och försökte
krampaktigt hålla kvar och hålla emot i de tampar vi höll i. Man
underskattar lätt vindens kraft och vilja. Det är med enorm kraft man
slits mot relingen och spärnar emot med benen för allt man äger och har
för att inte lyfta från däck, samtidigt som man blir översköljd av vågor
gång på gång. Efter några minuter av skräckblandad förtjusning som kändes
som timmar fick vi lite slack i alla tampar och alla reste sig snabbt för
att försöka ta hem det som hade slackat ut. Vi fick avbryta manövern och
återställa allting. Till min förvåning hade det hela bara tagit 25
minuter. När allt var återställt igen fick babord gå av sin vakt och
styrbord började motvilligt kvajla upp alla dessa j*vla tampar som vi hade
kastat av i ren panik, som nu låg huller om buller intrasslade i varandra.
När detta var klart fick vi vila, dyngsura, av både svett och vatten,
utmattade och med röda, svullna och uppslitna händer. Vi hade lite
genomgång med hur det gick till när man skulle slå. Eftersom det var så
brådskande innan vi gjorde det så hade vi genomgången efter istället. Sen
gjorde vi inte så mycket mer, vi brassade lite, satte lite segel, bärgade
lite segel och grejer och vips så va klockan 8 igen. Och sen dess har jag
suttit här och pluggat till VHF-provet som vi har i morgon och när jag
inte har gjort det har jag krossat koppar i byssan (Carro, våran kock, gör
en film) eller druckit hejdlöst mycket te.
Nu är jag klar med både denna bloggen och med VHF plugget. Så nu ska jag
gå och lägga mig och sova 5 timmar innan det är dags för vakt igen.